Karl-Erik Kejnes förlorade oskuld

Kejne-affären var förmodligen den största av alla de rättsröteaffärer som uppmärksammades i början på 1950-talet. Pastor Karl-Erik Kejne som i vredgade ordalag och utspel, tillsammans med sin bundsförvant författaren Vilhelm Moberg, beskyllde delar av den politiska och sociala gräddan för att ingå i och beskydda en homosexuell maffia i huvudstaden Stockholm. En maffia som organiserade och livnärde sig på ett vidsträckt närverk av prostituerade ungdomar, s.k. “stjärtgossar”. Paranoida konspirationsteorier, enligt många, grundlöst skvaller och prat av mytomana halvfigurer i Stockholms undre träskvärld. Det här är en berättelse, i dramadokumentärens form, om varför pastor Kejne ansåg sig tvungen att gå till storms mot vad han behagade kalla “det homosexuella frimureriet” som enligt hans bestämda mening förföljde honomför att förstöra hans liv. Boken, som bygger på ett omfångsrikt arkiv- och tidningsmaterial, är inte objektivt saklig – vilket heller inte har varit målsättningen – utan är sedd ur Mobergs och Kejnes högst subjektiva perspektiv. Det är deras uppfattning, deras tolkning av händelseförloppet som jag har försökt skildra för att på ett begripligt sätt kunna förklara hur affären kunde få så riksomfattande dimensioner.